Målen och medlen för transportpolitiken måste ändras och järnvägen måste bli huvudtransportmedel i stället för vägen — det skriver järnvägsdebattören Hans Sternlycke.
Dagens transportpolitik klarar inte att ge effektiv trafik och minskad klimatbelastning. Målen och medlen måste ändras. Järnvägen måste bli huvudtransportmedel, i stället för vägen, och kapacitetsbristen hävas. Trafiken på stambanorna kan tredubblas genom jämnare hastigheter där, om de snabba tågen skiljs ut med de nya stambanorna. Höghastighetstågens beläggning blir så hög att de kan finansieras med lån på normala biljettavgifter.
Elektrifiering av vägtrafiken räcker inte. Koldioxidutsläppen blir större med elbilar på grund av batteriframställningen. Även ett eldrivet vägfordon kräver minst tre gånger mer energi än ett på räls på grund av högre rullmotstånd. Enligt svenskt näringsliv kräver elektrifiering 26 TWh el, en femtedel mer än vad vi förbrukar idag. Spårtrafik klarar åtta procent av person- och 20 av godstrafiken på tre TWh.
Vägtrafik kräver mer yta. Ett dubbelspår ger åtta gånger större passagerarkapacitet än en vägfil. Halva stadsytan tas upp av trafikzoner. Extra yta kostar i pengar och utsläpp och minskad grönt. Olyckskostnaden är hög. Buller och partiklar från däcken ger ohälsa. Vägen orsakar barriärer, men inte järnväg på bro, som numera billigare än markbana. Även byggd i betong blir klimatavtrycket lägre genom mindre behov av yta och massförflyttnigar. Spår i betong ger tredjedelen i underhållskostnad och möjliggör högre hastighet. Då blir ekonomin bättre genom att bana och fordon kan utnyttjas mer.
Trafikverkets felaktiga trafikanalysmodell underskattar järnvägstrafikens ökning och överskattar vägtrafikens. Höghastighetsbanor ges bara hälften av verkligt trafikunderlag. Investeringskalkylerna missgynnar också. Tidsvinsten för en snabbare bilresa värderas nästan tio gånger mer än en snabbare tågresa, och minskade vägolyckor räknas vägen tillgodo men inte överflyttning till järnväg, som nästan inga olyckor har.
Trafikverkets prognosstyrning snedvrider än mer. Med bra standard ökar trafikefterfrågan och ger anledning till mer bidrag, som i Stockholmsområdet som får halva investeringsbudgeten. Minskande trafik tas till intäkt för bannedläggning. Vinklade utredningar förstärker argumenten.
I stället bör trafikpolitiken målstyras. Alla kommuner bör ha tillgång till bra järnväg som klarar en genomsnittshastighet på 120 kilometer i timmen för pendeltåg, det är dubbelt mot med buss och järnvägarna med skarvspår, som kan bli helsvetsade för en låg peng. Regioncentra bör förbindas med snabba direkttåg.
Trafikverket fungerar så dåligt att det bör göras om helt. Kostnadsläget är högt. Underhållsskulden växer. Innan den är avbetald bör inte ERTMS införas. Vårt signalsystem ATC fungerar bra och klarar EU:s krav på digitalisering. Nybyggen av banor bör överlåtas till projektbolag och lånefinansieras, men banorna bör fortfarande ägas av staten, eftersom de är naturliga monopol, som annars kan ta ut övervinster.
Hans Sternlycke,
järnvägsdebattör
