Sveriges Skeppsmäklare kräver att Sjöfartsverket tillförs mer pengar.
Som nyligen rapporterats är Sjöfartsverkets ekonomi hårt ansträngd, vilket bland annat innebär att man man kommer att kallägga en av myndighetens sex isbrytare samt halvera kapaciteten på tungt farledsunderhåll och sjömätning.
Beskedet har mött starka reaktioner från sjöfartsbranschen. Senast i raden är Sveriges Skeppsmäklare, som uppmanar regeringen att tillföra mer pengar till Sjöfartsverket i kommande budget.
Enligt en skrivelse anser man vidare att sjöfarten ”på allvar ska inkorporeras i nationell plan, det finansiella ramverk som ska se till att Sverige har den infrastruktur som krävs. Om Sjöfartsverket fick tre procent av den summa som avsätts för landets infrastruktur skulle det bland annat räcka till inköp av de nya isbrytare som näringslivet i Norrland så väl behöver – och till driften av dem!”
Skeppsmäklarna skriver också via dess vd Berit Blomqvist att man ”accepterar Sjöfartsverkets krav på att näringen ska betala sin del av övriga kostnader” och fortsätter:
”Föreningen anser dock att det är viktigt att alla avgifter som betalas av sjöfartsnäringen knyts till ett servicenivåavtal som definierar förväntade krav på Sjöfartsverkets tjänster, inklusive förväntad kvalitet, tillgänglighet och leveranstider.”
Skrivelsen avslutas på följande sätt:
”Regeringen måste inse allvaret nu! Vi motsätter oss en slentrianmässig höjning av sjöfartens avgifter som enda recept för att täcka det underskott som uppstått. Redan idag anses sjöfartens infrastrukturavgifter för höga när industrin räknar på vad det kostar att skeppa gods genom de svenska farlederna. Både bil och järnväg tar marknadsandelar och om färre fartygsanlöp ska finansiera en verksamhet som till stor del består av fasta kostnader blir det en negativ spiral som måste brytas.
Nu är det dags för regeringen att göra verklighet av de vackra orden om att mer gods behöver gå vattenvägen för att på så vis minska köerna på väg och järnväg. Inte minst viktigt nu i dessa oroliga tider när sjöfarten är något av en livlina för Sverige.”
