KRÖNIKA. Tvekampen mellan olja och el kommer att pressa priserna på energi de närmaste åren. Enligt krönikören Claes Hemberg kan dock ett fallande pris på diesel bli en fälla.
Oljan väntar på bättre tider igen. Ja, länge var oljan påfallande billig: en tredjedel av i dag, eller kring 20 dollar fatet. Det pågick i över 100 år. Det var först från och med 1975 som priset gick i taket. Det stressade livet ur många hushåll och företag i västvärlden. Därför talar vi än i dag om oljan som en dyrgrip. Men antagligen inte så länge till.
Nu väntar en omvänd resa och utförsbacke i oljepriserna. Det har att göra med vikande efterfrågan. Blickar vi tillbaka över de senaste prisförändringarna kan vi förstå vad som väntar framöver.
I själva verket har oljans dyra årtionden bestått av två bubblor. Första prisbubblan kom 1974. Då höjde oljeländerna i Opec prislappen. Andra prisbubblan var i början av 2000-talet. Då var det Kinas industri som ökade efterfrågan och pressade upp oljepriset.
När efterfrågan på olja nu faller, i spåren av tiotals miljoner nya elfordon varje år, gör oljeländerna tvärtom. I stället för att strypa oljekranen ökar de produktionen. Nu är vi för första gången över den historiska nivån 100 miljoner fat per dygn. Mitt i en lågkonjunktur.
Tokigt kan vi tänka. Oljeländerna gör sitt bästa för att hålla oss kvar i fossila fordon, gärna flera årtionden framöver. För de ofta politiskt instabila oljeländerna behöver oljeintäkter över lång tid framöver. De aktuella oroligheterna och tusentals döda demonstranter i Iran är ett exempel. Ockupationen av Venezuelas oljereserver passar också väl in i bilden.
Priset har halverats
Reaktionerna syns redan i oljepriset. De senaste fyra åren har priset på oljan halverats, ned till 60 dollar. Flera röster säger att oljan är billig. Men den kan bli långt billigare.
Exakt hur snabbt och hur lågt oljepriset kan falla återstår att se. Några röster talar om att priset kan falla ned till 50 dollar, eller minus 20 procent, de närmaste åren. Opec kan sänka priserna långt mer än så. De kan utan omsvep sänka priset till både 40 och 30 dollar och ändå ha goda intäkter.
Diesel och bensin lär därför falla i pris de närmaste åren. Flera kronor billigare drivmedel vore inte konstigt. Men glädjen kan bli kortvarig. För redan 2027 märks stigande koldioxidskatter. Då växer skatten med 1-2 kronor per liter. Och fram mot 2030 med hela 3-5 kronor i extra koldioxidskatt. Därmed kan priset på olja sjunka de närmaste åren men ändå snart kosta mer vid pump.
Gas och el också billigare
Även priserna på gas och el lär sjunka i spåren av fallande oljepris, eftersom de delvis går att ersätta med varandra. Historiskt har oljan lett energipriserna. Om oljan exempelvis sjunker 1 krona i pris brukar gasen ändras med 50 öre och elen med 25 öre. Framöver kan rollerna bli annorlunda.
När oljan stegvis tappar dominans kan vi vänta oss att gas och även el kommer att se sina priser gå mer i samma takt. Här kan också priserna gå tvärtom, mot senare år. Plötsligt kan billig gas i Tyskland pressa ned elpriset i södra Sverige.
Teknologi viktigare än pris
Samtidigt finns något än mer centralt än literpris eller energipris. Valet av teknologi påverkar transportköparnas och transportföretagens affär, effekt och kundnytta.
Frågan är dessutom tvådelad. Väljer vi främst en teknologi som 1) fortsätter att förbättras och effektiviseras, och 2) enkelt går att koppla ihop med annan teknik?
Här har diesel och bensin svårt att hävda sig. 130 år gammal energiteknik har sina bästa utvecklingsår långt bakom sig. Visst slukar dagens dieselmotorer mindre bränsle och kräver färre reparationer. Men den eldrivna affären har många fler växlar, både vad gäller förbättringar och kopplingar till hela affären.
Förbättringar viktig motor
Tittar vi på tekniken i nya elfordon förbättras den påtagligt varje kvartal. Batterier faller i vikt, ökar i kapacitet och sjunker i pris. Det är inget trolleri. Så är det med nya tekniker. Lägg till ökad andel mjukvara som tar in data från sensorer, väder, laddstolpar med mera.
Elen kan verkligen gynna transportaffärerna i grunden. Dessutom är priset per fordon på väg nedåt, på ett sätt vi aldrig noterat i den fossila världen. Återigen eftersom industrin är så ny.
Även elpriserna kan falla en hel del, i takt med fallande priser på både solpaneler och batterier. Stationära batterier är ned 45 procent det senaste året. Lägg till teknikutvecklingen med bättre prestanda i laddning, tålighet med mera. Dessutom är servicekostnaden för elfordon ofta 20–30 procent lägre.
Koppla upp fordonet
Uppkopplingen av fordonet mot andra tekniker kan vara minst lika avgörande för att räkna ihop transportaffären. De löpande förbättringarna av fordonen sker i elvärlden mest via uppdateringar, som när vi uppdaterar en mobiltelefon. Elfordonen utvecklas även efter att vi köpt dem, utan att behöva besöka en depå.
Dessutom är ellastbilarnas ruttplanering ofta betydligt mer förutsägbar, eftersom batteriet i fordonet också är mer följsamt och förutsägbart. Visst tär kyla på batteriet, men vi vet exakt hur mycket. Och laddångesten sjunker i snabb takt när laddtiderna numera rasar.
Oljepriset i återvändsgränd
Fallande oljepris lär också synas i lägre dieselpris och en bättre andrahandsmarknad de närmaste åren. Men det kan bli en tvär återvändsgränd.
Förutom växande skatter på koldioxid bromsar även den gamla fordonsindustrin. De får nu fortsätta med bensin och diesel även efter 2035. Men bara till 10 procent. Ska de då lägga miljarder i utveckling för en tiondel av marknaden? Antagligen inte. Att välja en diesel eller bensin blir då en museibiljett. Visst kan beslutet rädda kvar några gamla jobb i den gamla industrin. Men det snabbar inte på tekniken eller sänker priserna.
Om europeisk industri ska jobba ikapp asiatiska elintensiva industrier finns ingen tid att vänta. Att då köra en gammal europeisk diesel kan göra steget över till mjukvarudriven ellastbil än svårare. Skiftet handlar ju inte så mycket om bara drivmedel, utan hela plattformen för teknik och affär. Ska åkeriet ha egen batteripark, solpaneler och planera affären utifrån el, så är det hög tid att börja träna.
Därför borde vi inte se lågt oljepris som en möjlighet att vänta, utan som en signal om att kinesisk fordonsindustri är på rätt väg. De är dessutom tio år före. Därför är det mer bråttom än någonsin att jaga ikapp.
Claes Hemberg,
energiekonom Nibe
