Att dra benen efter sig i frågan om biogasen äventyrar både landets försörjningstrygghet och industrins omställning. Det skriver Tony Clark, vd för branschorganisationen Avfall Sverige.
””Det är dyrt att vara svensk”. ”Naturgasen göder Putins krigskassa”. ”Ekonomin går inte ihop för lantbrukarna.” Vi har alla sett rubrikerna i skuggan av lidandet i krigets Ukraina. Hur står det egentligen till med svensk krisberedskap och livsmedelsförsörjning? Svaren är i vissa fall yrvakna men gemensamt för många är att ökad inhemsk resurseffektivitet i allmänhet och biogas i synnerhet är del av svaret för de flesta.
Sverige har tillåtit sig att bli omsprunget av Danmark och andra länder när det gäller produktionen av biogas – en miljömässigt överlägsen energikälla. Vi har en möjlighet att komma i kapp men det kräver politisk handlingskraft. Potentialen är enorm. Kemibolaget Perstorp skulle själva kunna köpa upp hela Sveriges samlade biogasproduktion och SSAB behöver nästan lika mycket till sin gröna omställning. Att dra benen efter sig i den här frågan äventyrar både vår försörjningstrygghet och industrins omställning.
Det har tagits ett antal steg i rätt riktning det senaste året – också efter Putins invasion av Ukraina – men takten behöver snabbas upp. De beslutsfattare som ska styra Sverige efter valet i september behöver skyndsamt:
- Få på plats ett nationellt produktionsmål för biogas. Det skulle ha ett viktigt signalvärde och innebära politisk stabilitet att riksdagen har pekat ut den långsiktiga riktningen.
- Fatta beslut om hur implementeringen av EU:s krav på obligatorisk utsortering av biologiskt avfall ska se ut. Innan regeringen sätter ner foten står Sveriges kommuner och stampar.
- Fortsätta driva på EU så att det nödvändiga biogasstödet blir kvar och att det också omfattar industrin. Att slopa biogasstödet just när hela Europa ska ställa om från rysk gas vore vansinne.
- Freda Klimatklivet. Utbyggnaden av biogasanläggningar har gjorts med stöd av regeringens Klimatkliv. Flera av oppositionspartierna sänker anslaget till Klimatklivet kraftigt i sina skuggbudgetar. Det skulle få en negativ effekt på svensk biogasproduktion.
I processen att få fram biogas framställs även biogödsel vilket är en förutsättning för svenskt ekologiskt jordbruk. Det är också ett alternativ till det allt dyrare konstgödslet. Ryssland är stora producenter av fosfor och kalium som används i tillverkningen. Rysk naturgas används för att framställa kväve – en annan insatsråvara. För varje lantbrukare som ersätter konstgödsel med biogödsel så minskar klimatutsläppen och Sverige blir mindre beroende av Ryssland. Ändå finns ingen ekonomisk bärighet i dag i biogödsel. Varje insats som görs för att främja biogasen främjar också biogödslet men specifika insatser behövs för att ta till vara samhällsnyttan som biogödslet medför.
Biogas och biogödsel är två exempel på hur resurseffektivitet behandlats styvmoderligt av både politik och myndigheter. Det speglar en gammaldags syn där affärsmodeller är linjära och resurserna outtömliga. Under tider av kris och krig krymper världen – i ett slutet system har vi inte råd att suboptimera användandet av våra resurser. Kommunerna tog de första stegen för att bygga upp infrastrukturen för en biogasindustri i Sverige och är en garant för matavfallsinsamlingen.
Nu står näringslivet redo att ta stafettpinnen. Låt oss ta tillfället att snabba på omställningen till det cirkulära. Det skulle leda till ett tryggare Sverige med lägre utsläpp och nya jobb i hållbara industrier. Vi står vid ett livsviktigt vägskäl där ett stort ansvar vilar på svenska beslutsfattare.”
Tony Clark
Vd Avfall Sverige
