REPORTAGE. Före den fullskaliga ryska invasionen var det ovanligt att kvinnor körde tunga lastbilar i Ukraina. Tack vare det svenska projektet Reskilling Ukraine har det blivit allt vanligare.
Rader av lastbilar står parkerade längs vägrenarna vid en godsterminal utanför Ukrainas huvudstad Kiev. 32-åriga Ksenia Nikiforova sitter bakom ratten i sin MAN TGX med frystrailer.
– Nästan alla lastbilschaufförer i Ukraina är män. De blir förvånade när de ser mig på rastplatserna. De kommer ofta fram och undrar hur en kvinna kan köra lastbil. Jag är ganska trött på frågan. Jag vill äta och sova när jag har rast – inte förklara varför jag kör lastbil, säger hon.
Den fullskaliga ryska invasionen, som inleddes i februari 2022, har inneburit att allt fler ukrainska kvinnor tar plats bakom ratten på tunga fordon.
– Kriget gav mig möjlighet att bli lastbilschaufför. Tidigare var det i princip omöjligt för kvinnor. Nu ser jag ofta jobbannonser där de söker kvinnliga chaufförer, säger Ksenia.
Stor arbetskraftsbrist
Under kriget har sex miljoner ukrainare flytt utomlands. Cirka en miljon män har mobiliserats. Uppemot hundratusen har stupat och långt fler har skadats. Det har skapat stor arbetskraftsbrist inom mansdominerade branscher, inte minst i transportsektorn som är livsnerven i ekonomin och en förutsättning för att landet ska fungera under kriget.
Det var en anledning till att den svenska ideella föreningen Beredskapslyftet startade programmet Reskilling Ukraine 2024. Genom det har Ksenia Nikiforova och över tusen andra kvinnor tagit C- och CE-körkort.
– När jag hörde talas om programmet så ansökte jag direkt och blev antagen, säger hon.
”Magiskt”
För henne handlar det inte bara om att tjäna Ukraina på vägarna. Det är en dröm som gått i uppfyllelse.
– För några år sedan var jag ihop med en lastbilschaufför. Jag brukade hänga med honom när han arbetade. Det var något magiskt med att vara ute på vägarna, men jag hade aldrig hört talas om kvinnliga lastbilschaufförer, säger hon.
Reskilling Ukraines utbildning är gratis; det enda kravet för att bli antagen är att man måste haft B-körkort i tre år. C-körkortsutbildningen består av en månads teori och praktisk träning. För att ta CE-körkort måste man arbeta — eller praktisera — som chaufförer i en månad, något som Ksenia gjorde hos en kompis.
– Sedan tog det ytterligare cirka en månad att ta mitt CE-körkort, säger hon.
Ksenia har bara gott att säga om utbildningen.
– Jag tycker inte att något var särskilt svårt. Först var jag inte så intresserad av den tekniska delen, men det är jag nu. Jag fixar själv enklare motorfel, åtminstone så att jag kan köra till närmsta verkstad, säger hon.
Fick först nobben
Efter avslutad utbildning var det inte svårt att hitta åkerier som sökte personal, men Ksenia ville jobba på ett speciellt kyl- och frystransportföretag i hemstaden Charkiv i östra Ukraina.
– Först fick jag nobben där. Chefen sa rakt ut att det berodde på att manliga chaufförer inte gillade att jobba med kvinnor, men på grund av personalbrist hörde han av sig igen efter några dagar. Efter en dags utbildning på företaget konstaterade chefen att jag var en bra chaffis och anställde mig. Det har han inte ångrat. Jag tar mig an alla transportsträckor och fixar allt, säger hon.
På åkeriet är hon enda kvinnan bland 20 anställda.
– Mina kollegor tvivlade först på vad jag kunde bidra med. De trodde att jag skulle behöva hjälp med allt. Men jag har visat att jag är en bra chaufför och i dag respekterar de mig, säger Ksenia Nikiforova.
I över ett år har hon nu transporterat frys- och kylvaror över hela Ukraina. Åkeriet lider fortfarande av personalbrist. Det blir mycket övertidsarbete.
– Jag har inte haft en ledig helg på sju veckor och det dröjer ytterligare en månad innan jag får det. Men jag är okej med det. Jobbet är viktigt och lönen är bra, säger hon.
Militära vägspärrar
I Ukraina gäller samma regler som i EU om vila, maxantal körtimmar med mera. I ett krigsdrabbat land är det dock svårt att följa reglerna till punkt och pricka. Det finns otaliga militära vägspärrar längs vägarna där köerna kan bli väldigt långa.
– Det har hänt att jag har jobbat 20 timmar i sträck och sedan endast haft fyra timmars vila innan jag börjar arbeta igen, säger Ksenia.
Statistik saknas över hur många lastbilschaufförer som har dödats i drönar- och raketattacker under kriget, men det rör sig om dussintals. En del vägar i östra Ukraina har döpts till ”Dödens vägar” på grund av regelbundna drönarattacker mot fordon.
– På vissa sträckor är fisknät uppspända över vägarna för att drönarnas propellrar ska fastna i dem, men det är givetvis ingen säkerhetsgaranti, säger Ksenia.
Det finns inga trygga platser i Ukraina.
– Ibland när jag parkerar för att sova hör jag ryska drönare surra över lastbilen. Första gångerna var jag rädd, men nu har jag vant mig. När man hör surret från dem så har de oftast redan passerat, säger Ksenia.
Jobbet motsvarar hennes förväntningar.
– Jag gillar att umgås med mina kollegor och träffa nytt folk på nya platser, men framför allt älskar jag att köra längs vägarna. Jag stör ingen och ingen stör mig. Jag måste givetvis vara koncentrerad när jag kör, men känner mig ändå rofylld, säger hon.
Saknar sin dotter
Arbetet har hjälpt henne att må bättre i en tuff period. Hon har nästan ingen kontakt med sina föräldrar som är fast i ett område som är under rysk ockupation.
– Och min tolvåriga dotter flyttade till Polen med sin pappa när kriget bröt ut. Hon har det bättre där än här, men jag saknar henne, säger hon.
Det ständiga helgarbetet är det enda hon ibland tycker är frustrerande med jobbet.
– Jag kommer att fortsätta jobba som chaufför även när kriget är över, men då vill jag köra en mindre lastbil och kortare sträckor. Jag vill sova hemma varje natt och vara ledig på helgerna, säger Ksenia Nikiforova.
Teori och praktik
Några mil bort från terminalen där vi träffas ligger Reskilling Ukraines utbildningsanläggning i Kiev. Där har ett gäng kvinnor nyss avslutat den teoretiska delen av lastbilsförarutbildningen. Nu ska de göra sin första övningskörning.
– Jag är otroligt peppad och full av adrenalin, säger 32-åriga Anastasia Skok.
Hon drev tidigare en sushi-restaurang med sin man. De fick stänga verksamheten vid krigsutbrottet då maken drog till fronten. Där är han fortfarande. Anastasia tar ensam hand om deras två barn på fem och tio år.
– Jag sökte utbildningen för att vi behöver en högre inkomst, men även för att jag tycker om att köra och mecka med fordon. Tidigare har jag kört bilar från Kiev som jag har överlämnat till armén i östra Ukraina. Att köra lastbil blir ett nytt sätt att hjälpa mitt land, säger hon.
Ambitionen är att ta CE-körkort.
– Jag vill även ta ADR-licens, men jag har inga särskilda önskemål om vad för typ av gods som jag ska transportera i framtiden. Det viktigaste är att jag får ett jobb med ett schema som passar mig och mina barn, säger hon.
Anastasia tror att den största utmaningen i yrket blir manliga chaufförers negativa attityd till kvinnliga chaufförer.
– Men den kommer att övervinnas. De senaste fyra åren har ju allt fler kvinnor börjat jobba i mansdominerade branscher. En attitydförändring är på gång, säger Anastasia Skok.
Få hoppar av
Enligt transportläraren Volodymyr Kalinzheko är kursdeltagarna väldigt motiverade.
– De som hoppar av utbildningen gör det oftast direkt. De inser snabbt att det inte är något för dem. Men det är mycket ovanligt. Av hundra deltagare är det kanske två, tre som hoppar av, säger han.
Anastasiia Morozova, programansvarig för körkortsprojektet, berättar att en del arbetsgivare fortfarande är skeptiska till att anställa kvinnliga lastbilsförare.
– Det beror framför allt på att arbetsgivarna inte är beredda att ändra sina arbetsprocedurer, säger hon.
Mobiliseringen av män innebär att många kvinnor ensamma tar hand om barn och hushåll.
– Därför är det viktigt för dem att ha flexibla arbetsscheman. En del arbetsgivare har blivit tillmötesgående när det gället detta, men inte alla, säger Anastasiia.
30 procent av de över 1 000 kvinnorna som har genomgått utbildningen har fått arbete efteråt.
– Då pratar jag om de som har fått anställning. De andra har nytta av körkorten i egen verksamhet, som volontärer eller annat. Det här är ett mycket viktigt projekt som ger kvinnor en plats i en väldigt mansdominerad bransch, avslutar programansvariga Anastasiia Morozova.
Text: Bengt Sigvardsson
————————————–
FAKTA ”RESKILLING UKRAINE”
– Projektet Reskilling Ukraine startades av den svenska ideella föreningen Beredskapslyftet i slutet av 2023. Målet är att kombinera civilsamhällets och näringslivets resurser för att övervinna kriserna och utmaningarna som Ukraina står inför.
– Reskilling Ukraines omskolningsprogram OnTrack drog i gång 2024. Det ger kvinnor möjlighet att utbilda sig till yrken i traditionellt mansdominerande branscher. Förutom lastbilsförarutbildning erbjuds utbildning till bussförare, fordonsmekaniker, förare av grävmaskin och hjullastare, svetsare, truck- och skjutstativtruckförare samt inom byggnadsadministration och kostnadskalkylering.
– Projektet, som pågår i Kiev och Kremenets i Ukraina, stöds av Sveriges regering och näringsliv. De största samarbetspartnerna är Volvo Group och Scania.
– 2025 lanserades även UNIT 6.0-programmet med kurser för kvinnliga och manliga veteraner som ska hjälpa dem att återgå till ett civilt liv och arbete.
