ÅSIKTEN. Det är dags att på allvar likställa trafikslagen. Eftersom all drift och allt underhåll på land ingår i nationell plan borde naturligtvis det samma gälla för sjöfartens del — det skriver Berit Blomqvist, vd för Sveriges Skeppsmäklare.
Så här i slutet av året är det många inom transportsverige som läser och funderar kring det framtida trafiksystemet, det som går under det formella namnet Nationell plan för transportinfrastrukturen 2026 – 2037.
Sveriges Skeppsmäklare kan bara notera att den planen omfattar satsningar på 1 200 miljarder, varav satsningar på sjöfarten ligger på några ynka miljarder. Och medan den skriftliga redogörelsen över sjöfartens investeringar täcks på tio rader, redogörs det för investeringar, drift och underhåll på väg och järnväg på sammanlagt ca 100 sidor!
Detta ska dock bara ses som ett konstaterande; vi inom sjöfarten är i stort sett nöjda med det som ändå blev.
Sveriges Skeppsmäklare tycker rent generellt att det är bra att Trafikverket i det här förslaget vågar sätta ner foten och utöva en utvärderande kostnadskontroll som i vissa fall innebär att man tar ut planerade projekt ur planen när kalkylerna inte visar sig hålla måttet, det vill säga inte är tillräckligt samhällsnyttiga.
Sveriges Skeppsmäklare är självklart också nöjda med att ytterligare en isbrytare ligger med i planen, och att slussarna i Södertälje och Göta Älv finns med, liksom farledsförbättringar i Göteborg, Luleå, Mälaren, Landsort och Södertälje.
Dessutom är det naturligtvis viktigt att Hjulstabron snarast upprustas med nya öppningsbara delar så att de nya större fartygen som är tänkta att trafikera Mälarhamnarna kan passera. Av samma skäl (hinder för Vänersjöfarten) vill vi absolut inte att det ska byggas en cykelbro i Göteborg!
I Trafikverkets förslag till prioriteringar inom den Nationella planen kan man läsa att inlandssjöfarten mer eller mindre halverats, mätt i tonkilometer, sedan 60-talet. Det säger sig självt att det vore bäst för alla om mer gods gick på vatten i stället för på vägar och överfulla järnvägsspår, och då kanske man ska se över prisbilden för vattenvägen, kanske till och med göra vattenvägen billigare.
I stället är verkligheten den att sjöfarten av idag inte bara tvingas betala för vattenvägen genom farledsavgifter till Sjöfartsverket; nu har även Södertälje hamn aviserat att de vill kunna ta ut passageavgifter för att sjöfarten passerar deras vatten på sin väg mot Mälaren. Redan tidigare har Göteborgs hamn infört en liknande avgift för passage in i Vänern.
I Södertäljes fall vill de ta ut en avgift motsvarande 25 procent av hamnavgiften, vilket i praktiken betyder 50 procent eftersom avgiften tas ut både för in- och utresa. Dessa fartyg skulle alltså, om förslaget går igenom, först betala 50 procents hamnavgift till Södertälje, och därefter 100 procent till Mälarhamnar. Detta kan knappast gynna någon.
Vi på Sveriges Skeppsmäklare tycker att måttet nu är rågat och att det är dags att på allvar likställa trafikslagen. Eftersom all drift och allt underhåll på land ingår i nationell plan, (utöver det självklara såsom stora nyinvesteringar) borde naturligtvis det samma gälla för sjöfartens del. Självklart ska driften av isbrytarna likställas med snöröjning på väg, och underhåll av farleder borde lika självklart likställas med underhåll av väg och järnvägsspår!
Med detta skulle det bli uppenbart för alla att det transportslag som står för minst 80 procent av all import och export kräver oerhört lite till drift, underhåll och nyinvesteringar. Men även om det är lite skulle det ändå synas. Idag ingår sjöfarten endast i en helt osynlig ”övrigt”-post.
Kan sjöfarten bli mera osynlig? Vi tror det vore bra för hela det svenska transportsystemet om sjöfarten fick ta lite mer plats än så!
Berit Blomqvist
VD Sveriges Skeppsmäklare
