Idag fredag den 15 augusti är årsdagen av Panamakanalens invigning 1914. Kanalens betydelse för världshandeln sedan dess kan knappast överskattas, men frågan är om en pågående rekordexpansion åter kan få den att mäta sig med Suezkanalen.
En tredje uppsättning av slussar, bredare än dagens, ska göra det möjligt att passera genom den nära 8 mil långa Panamakanalen med fartyg som lastar uppåt 13 000 teu (enheter motsvarande tjugofotscontainrar), att jämföra med dagens maxgräns runt 5 000 teu.
När kanalen stod färdig för hundra år sedan blev den inte minst avgörande för den amerikanska västkustens integrering i världsekonomin, genom handeln med Europa. Redan 45 år tidigare hade Suezkanalen invigts – den första möjligheten för fartyg att ta sig mellan Stilla havet och Atlanten utan att passera söder om antingen Sydamerika eller Afrika.
Vad gäller handeln mellan Atlanten och Sydostasien har de två kanalerna fortsatt att vara konkurrenter. Efter att Suezkanalen byggts ut i en rad etapper sedan 1956 är det dock denna som blivit den ledande – idag passerar fartyg på 18 000 teu där. Suez gynnas också av att nivåskillnaderna längs vägen är så små att den är fri från slussar.
Den pågående kapacitetsökningen i Panamakanalen ska bland annat göra det möjligt att passera med fartyg som har 15,2 meters djupgående, mot 12 meter hittills, och givetvis fler fartyg. I år har dock konkurrerande Suezkanalen inlett en utvidgning som ska fördubbla antalet passerande fartyg där. Och i Mellanamerika finns samtidigt funderingar på anläggning av en 30 mil lång kanal genom Nicaragua, stödd av kinesiska investerare.
Redarna har hittills avfärdat idén, noterar tidningen The Economist, men om denna parallell till Panamakanalen blir verklig innebär det förstås ytterligare väsentlig konkurrens för hundraåringen.
