Åkeriägaren Peter Kjellvås såg att det fanns pengar att tjäna genom att själv ta hand om däckjobben på åkeriets två lastväxlar-kranbilar. Lösningen blev en begagnad Mercedes Sprinter som utrustades med nödvändig verkstadsutrustning.
47-årige Peter Kjellvås körde distributionsbil fram till 1999, då han startade eget. Sedan dess har han drivit åkeri. Idag har han två Mercedes kranförsedda lastväxlare. Det som alldeles särskilt väckte Transportnytts intresse var dock den begagnade Mercedes Sprinter 316 CDI som också ingår i företaget. 
– Det började med att jag ville ta hand om däckjobben på våra bilar själv. Man får ju inte så lätt hjälp med en punktering klockan fyra på en fredag eftermiddag. Sedan såg jag också hur stora pengar det finns att tjäna om man själv tar hand om däckjobben och själv köper däcken från en grossist.
BILDEN T H: Peter Kjellvås och hans kollega fick omsorgsfullt leta maskiner och verktyg som passade och skulle fungera i det begränsade utrymmet i Mercedes Sprintern från 2014. Den 270 liter stora bufferttanken är placerad i taket längst fram till vänster.
– Jag skulle köpa en kompressor till garaget som vi hyrde. Och jag tänkte att det var ingen idé att köpa en skruvkompressor till ett ställe man bara hyr, utan bättre att köpa en dieseldriven kompressor ifall man måste byta lokal. Först var jag inne på tanken att köpa ett släp och stoppa utrustningen i. Men eftersom jag har bra relationer med Mercedes så frågade jag dem ifall de hade någon begagnad Sprinter-buss, berättar Peter.
Mercedes säljare hittade en bättre begagnad Sprinter. Sedan var det bara för Peter att skaffa den nödvändiga utrustningen och inreda Sprinter-bussen efter eget huvud. För drygt ett år sedan blev han färdig och nu Sprinterns skåputrymme inrett med nödvändiga arbetsytor och verkstadsutrustning i form av slangpress, hydraulpress för pressning av hydraulslangar till exempelvis kranar, en hjulbalanseringsmaskin, ett dieseldrivet elverk (10hk), skärverktyg, pelarborr samt en uppsättning reservdelar som till exempel flera uppsättningar slangkopplingar, slangar (ca 30 m). I taket sitter även en 270-liters bufferttank till det eldrivna elverket.
– Det känns lite lyxigt ibland, men som att den samtidigt ändå behövs i företaget. Vinsten för oss är nog både ekonomiskt och snabbheten som den ger oss. Vi skiftar vinter- och sommardäck själv på våra fordon. Vi har två lastväxlare – tridembilar med tolv positioner på varje bil. Så det tar 3-4 timmar att byta på varje bil. Och eftersom vi har vår verkstadsbuss kan vi styra själva när vi vill skifta däcken – vi kan göra det till exempel på en helg eller kväll istället för att ta våra lastbilar ur produktion om vi hade behövt åka till en däckverkstad.
Sprinter-bussen går inte konstant varje dag utan det blir mer för att täcka de egna behoven, påpekar Peter.
– Vi har inte vågat marknadsföra den ordentligt än.
Men Sprinterbussen har ändå hunnit rycka ut på en del jobb åt externa kunder:
– Det är åt kollegor vi haft och folk som har köpt däck av oss. Så det är så det börjat sprida sig. Att vi både kan åka ut och fixa däck och även köpa in direkt från grossist gör oss slagkraftiga.
Peter Kjellvås säljer även däck som han köper från grossister i Sverige. Hans främsta kundgrupp är lastbilsägare.
– Vinstmarginalerna är större på lastbilssidan.
Peter och hans kollega Michal Stachowiak gör även sådant som oljebyte och bromsbyte själva på lastbilarna.
– Under mina tjugo år i branschen så ser jag att verkstadspriserna i stockholm börjar dra iväg något kopiöst. Nu, när verkstädernas timpriser ligger på uppåt 1 300 kronor i timmen i Stockholm så är det lätt att räkna hem jobbet själv, även om man ställer sig och skruvar under produktionstid.
Eldrivet i all ära, men ett dieseldrivet elverk var det enda möjliga alternativet för Peter för att säkra behovet av el till alla verktygen i bussen och att elen alltid finns när de kan behöva den.
Att inreda Sprinterbussen och hitta verktyg och maskiner som fungerade rent praktiskt och storleksmässigt i bussen var inte det lättaste, påpekar Michal Stachowiak:
– Det fanns ingen som hade inrett en buss som vi tänkt oss, ingen som kunde tipsa oss om rätt verktyg och maskiner eller inredningslösningar. Vi fick leta själva och prova oss fram.
Nu har de allt i bussen som de behöver. Vilket också innebär att den är lastad till närmare max.
– All utrustning och grejer i bussen väger över ett ton, men jag tycker inte det märks så mycket när man kör. Motorn drar bra och bussen är smidig att hantera. En lite större C-kortsbuss hade inte varit lika smidig i trånga utrymmen, sedan hade det blivit mycket mera administration. Som det är nu tycker jag vi hittat det ultimata formatet, säger Peter Kjellvås.
BILDEN UNDER: Peter Kjellvås och hans kollega Michal Stachowiak hittade efter lite letande en däckmaskin som klarade lastbilshjul och samtidigt kunde få plats på tvären i bussen, så att den fälls ut via sidodörren och samtidigt lämnar plats åt kompressorn och den 270 liter stora buffertlufttanken på vänster sida i fram.
