Regeringen vill att inrikessjöfarten ska få större betydelse. Det sa statssekreterare Erik Bromander under Kustsjöfartskonferensen i Västerås. Trafikverket och Sjöfartsverket ska nu få ett regeringsuppdrag att redovisa vad som krävs för att öka andelen sjötransporter för inrikes gods.
Trafikverket och Sjöfartsverket kommer att få ett uppdrag att utreda vad som krävs för att öka andelen sjöfart i transportsystemet, sa Erik Bromander, statssekreterare hos infrastrukturministern, under sitt anförande på Kustsjöfartskonferensen i Västerås 16 februari.
Trängsel och bristande kapacitet på landsväg och järnväg är viktiga skäl varför regeringen ser närsjöfarten som en möjlighet, samtidigt som kostnaderna att bygga infrastruktur är mycket höga. Sjöfarten har inte några sådana kapacitetsproblem. Regeringen har ännu inte tagit något formellt beslut om uppdraget och kommer inte att göra det under torsdagens regeringssammanträde. Det kommer att ske ”lite längre fram” enligt infrastrukturministerns pressekreterare.
Grovt räknat sker 70 procent av de svenska inrikes godstransporterna på väg, 20 procent på räls, medan mindre än 10 procent utgörs av sjötransporter. Däremot går omkring 90 procent av allt import- och exportgods med sjötransporter.
Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon som också deltog på konferensen var förberedd på beskedet från Bromander. I sitt anförande pekade bland annat på ojämlikheten mellan sjö- och landtransporter, där sjöfarten fullt ut betalar sina kostnader för farleder, lotsar och hamnavgifter.
– Miljökompensation kan vara en väg att gå för att utjämna skillnaderna, menar hon. Det är ett rabattsystem som även övervägs för att gynna transporter på järnväg i förhållande till väg. Lena Erixon sa också att det saknas speditörer inriktade på närsjöfart, något som också gör det svårare särskilt för de mindre transportköparna att välja sjön före väg eller järnväg. På en av hennes bilder under presentationen framgick att potentialen för att flytta godstrafik från väg till sjö beräknades till 3-7 procentenheter för vägtrafiken och 10-30 procent för järnvägstrafiken.
Redan för fyra år sedan påtalade Lena Erixon möjligheterna med sjötransporter, då som huvudansvarig i Kapacitetsutredningen som Trafikverket låg bakom (Se Sjöfarten kan minska kapacitetsbristen). Initiativet till Kustsjöfartskonferensen kom bland annat från hamnkommunerna längs Östersjön som slutit sig samman i organisationen Ostkusthamnar.
Inbjudan till konferensen kom från intresseorganisationen Sjöfartsforum, Mälarhamnar, Handelskammaren, Länsstyrelsen och kommunerna Västerås och Luleå. Anders Teljebäck, kommunstyrelsens ordförande i Västerås, stod som värd för konferensen och höll sitt anförande tillsammans med Niklas Nordström, tidigare SSU-ordförande och numera kommunalråd i Luleå kommun. Både Västerås och Luleå gör båda stora investeringar i sina hamnar.
– Ge sjöfarten likvärdiga förutsättningar. En Mälarmax-båt tar lika mycket last som 1000 lastbilar, sa Niklas Nordström. Anders Teljebäck menade att hamnarna behövde samarbeta mer:
– Det är ett helt felaktigt synsätt som vi kanske ibland har haft tidigare , att se de övriga hamnarna som konkurrenter. Det finns stora möjligheter att utveckla sig tillsammans. Men samtidigt dolde han inte att det finns en spänning mellan hamnarna Östersjön och Göteborgs hamn:
– Gå till den närmaste hamn säger vi. Det är nästan lika långt sjövägen från Västerås till Rotterdam som det är till Göteborg.
Mats Udikas