I takt med att det svenska transportsystemet privatiseras och digitaliseras ökar också dess sårbarhet för störningsattacker och sabotage. Det framkommer av en ny studie från Totalförsvarets forskningsinstitut.
I studien, som genomförts på uppdrag åt Trafikverket, påpekar Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) att digitaliseringen och privatiseringen av transportsystemet förvisso har många fördelar, men att det också finns tydliga risker.
”Sårbarheter byggs in”
Inte minst ökar riskerna i tider av så kallad gråzonsproblematik, det vill säga en typ av nationellt tillstånd mellan krig och fred, där främmande makt ständigt vill testa svensk beredskap.
– Ett exempel på risk är upphandlingar där det kan vara svårt att veta varifrån personal eller material kommer. Det skulle kunna innebära att det byggs in sårbarheter eller informationslänkar till en annan stat i systemen, kommenterar forskaren Ester Veibäck, som skrivit rapporten Gråzonsproblematik och hybrida hot i transportsystemet tillsammans med Ann-Sofie Stenérus Dover och Anna McWilliams.
Forskarna drar bland annat slutsatsen att det finns starka beroenden mellan transportslagen, vilket både är en sårbarhet och en styrka.
– Det ger en god redundans eftersom trafikslagen kan ersätta varandra, om tågen står stilla går det att köra gods på lastbil. Men digitala störningar kan få stora konsekvenser för alla trafikslag samtidigt. Det behöver inte ens vara riktat mot transportsystemet, det kan lika gärna vara mot betal- eller energisystem, säger Ester Veibäck.
Varierande medvetenhet
Vidare påpekar forskarna att gråzonsproblematiken innebär att det blir svårt att avgöra vad och vem som har skapat ett problem, det vill säga om det är ett sabotage från främmande makt, ett busstreck eller ”bara” ett mjukvarufel.
– Cyberattacker ser vi dagligen, men det flesta hinner man möta. Sedan är det svårt att se den exakta omfattningen, många företag vill inte berätta eftersom det skulle blotta säkerhetsluckor, kommenterar Anna McWilliams.
Slutligen lyfter forskarna fram det faktum att medvetenheten om sabotage- och störningsriskerna inom transportsektorn är varierande och behöver öka generellt. De menar exempelvis att flyg och sjöfart har en god beredskap medan andra delar av sektorn har en lägre beredskap. Enligt forskarna finns det dessutom mindre enskilda aktörer som knappt vet om att de är en del av ett civilt försvar.
