LEDARE: Nu är det dags att utnyttja växande vinstmarginaler och likviditetstillväxten till att satsa på och utveckla arbetsmiljön för personalen i terminalerna och bakom ratten.
Den ännu pågående pandemin har gjort att julen 2020 inte liknade någon annan jul i modern tid. För många inom exempelvis besöks- och eventsektorn är pandemin rena katastrofen – nattsvart mörker.
Den ökande e-handel har kraftigt accelererats som en följd av att många nu tvingats ändra sitt köpbeteende. Detta har medfört att transport- och logistiksektorn klarat sig lindrigt undan pandemin.
Tyvärr har även denna framgång ett pris. Och det betalas av last- och paketbilsförarna och personalen på terminalerna. Den som tillbringade flertalet mil i stadstrafik under andra halvan av december hade sannolikt flera tillfällen att iaktta stressade budbilsförare som lastade av eller på sin bil, halvsprang med paket eller rattsurfade febrilt efter en leveransadress.
Flera yrkesförare och terminalarbetare vittnade också i media om pressade arbetspass i december. Lägg till detta att Arbetsmiljöverket redan innan pandemin hade kritik mot dålig arbetsmiljö med bland annat många tunga lyft och dåligt med lyfthjälpmedel på många terminaler i branschen.
Oavsett när pandemin ebbar ut och hur många fler smittvågor som kommer skölja över oss så vet vi en sak – e-handeln kommer fortsätta att växa och förändras med ny teknik.
Till alla som hör till vinnarna på denna utveckling vill jag rikta en uppmaning:
Utnyttja växande vinstmarginaler och likviditetstillväxten till att satsa på och utveckla arbetsmiljön för personalen i terminalerna och bakom ratten. Ni satsar redan på koldioxidsnålare eller helt utsläppsfria fordonsflottor. Nu är det dags att satsa på dem som kör fordonen också.
Vi vet alla att slutkunderna – konsumenterna – gillar e-handel delvis för att det är prisvärt. Att prestera låga kostnader och priser räcker tyvärr inte i den delen av världen vi verkar i – Västvärlden och den lilla men rika, dynamiska och hårt miljö- och välfärdsprofilerade regionen Skandinavien.
Struntar vi i att prioritera personalvård och arbetsmiljö så kommer arbetskraften snart att behöva hämtas allt längre bort från Sveriges gränser. Ett exempel på det är skogsvården – en bransch jag känner väl. På 1970-talet kunde skogsröjaren äta sin matlåda i uppvärmd rastkoja och hade lönetillägg vid snöoväder, och folk slogs om skogsplaneringsjobben på sommarhalvåret. Idag är dessa förmåner borta och det mesta av skogsröjningen och nästan all skogsplantering utförs av utländska gästarbetare. Stängda gränser under pandemins första våg var en smärre katastrof för skogsbranschen.
Det finns ett till orosmoln vi bör ta höjd för – miljödebatten. Den snabbt växande e-handeln genererar mer lastbilstransporter och en ökad konsumtion av både pappers- och plastemballage. Och miljörörelsen är på väg att få gehör för argumentet att pappersemballage är kortlivade produkter som därför inte bidrar till att binda koldioxid i någon större utsträckning.
Miljöfrågorna är i sanning en utmaning för de flesta branscher idag. Men förbättringar av arbetsvillkor och arbetsmiljön går att göra redan idag.
