En ny studie visar att vatten från fartygens reningssystem i själva verket hotar livsmiljön i havet.
De sammanlagda utsläppen av metaller och andra miljöfarliga ämnen från sjöfart orsakar alarmerande miljörisker, visar en ny studie från Chalmers. När forskarna räknade på fyra hamnars vattenmiljö visade det sig att vatten från så kallade skrubbrar, som ska rena fartygs avgaser, orsakar mer än 90 procent av de skadliga utsläppen.
– Resultaten talar sitt tydliga språk. Strikta regleringar för utsläpp av skrubbervatten är avgörande för den marina livsmiljön, kommenterar Anna Lunde Hermansson, doktorand vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper på Chalmers.
En skrubber kan enkelt beskrivas som ett reningssystem för de avgaser som bildas efter förbränning av den tjockolja som varit det vanligaste fartygsbränslet sedan 1970-talet. Havsvatten pumpas upp och sprayas över avgaserna, vilket gör att utsläppen av svavelföreningar inte når luften.
Problemet är att vattnet inte bara tar upp svavlet från avgaserna, vilket leder till kraftig försurning, utan också andra föroreningar som tungmetaller och giftiga organiska föreningar. Det förorenade skrubbervattnet pumpas sedan direkt ut i havet.
– Det finns inget reningssteg emellan, utan det kan röra sig om flera hundratals kubikmeter kraftigt förorenat vatten som pumpas ut varje timme från ett enskilt fartyg, säger Anna Lunde Hermansson.
Att ha skrubbrar på ett fartyg är inget krav. De installeras och används som ett alternativ till att byta till ett renare och dyrare bränsle som släpper ut mindre farliga ämnen. Skrubbrarna gör det möjligt för fartyg att fortsätta att använda den betydligt billigare och mer förorenande tjockoljan.
Fotnot: Studien redovisas i artikeln ”Cumulative environmental risk assessment of metals and polycyclic aromatic hydrocarbons from ship activities in ports”, som har publicerats i tidskriften Marine Pollution Bulletin. Författare är Anna Lunde Hermansson, Ida-Maja Hassellöv och Erik Ytreberg – samtliga verksamma vid institutionen för mekanik och maritima vetenskaper vid Chalmers – samt Jukka-Pekka Jalkanen vid Meteorologiska institutet i
