De allt fler skyddsräckena längs landets vägar orsakar påtagliga problem med framkomligheten för både lantbrukarna och andra tunga transporter. Vi har pratat med en av många drabbade lantbrukare.
Det är juni och verksamheten i lantbruket går för högtryck. Något som bland annat innebär att trafiken på många vägsträckor är som tätast samtidigt som lantbrukarna behöver nyttja vägarna som mest. 
Ett problem som bivit allt större för många lantbrukare runt om i hela Sverige är de så kallade skyddsräcken som satts upp längs allt fler vägsträckor. Dessa räcken sätts upp längs bland annat sträckor som Trafikverket anser ha särskilt farliga omgivningar (t.ex. stenig, brant terräng nära vägkanten), för att hindra fordon från att hamna i terrängen vid en olycka.
Problemet för många lantbrukare uppstår då de färdas med extra breda ekipage längs smalare vägar med skyddsräcke.
En av de drabbade lantbrukarna är Robert Kihlin utanför Västerås. För honom ställer de skyddsräcken som för några år sedan sattes upp längs riksväg 70 norr om Västerås till med problem:
– Att man sätter upp skyddsräcken på farliga sträckor för att skydda bilisterna förstår jag mycket väl, men på denna sträcka ser jag som vanlig trafikant inte mycket av dessa risker. Däremot ser jag numera risker då jag och mina kollegor skall färdas till och från våra åkrar.
Skyddsräckena ställer också till med problem för den tunga yrkestrafiken när den möter en jordbrukstraktor med bred last, påpekar Roberth Kihlin. Och alternativa vägar finns inte heller alltid att välja, tillägger han:
– För egen del finns väldigt få alternativa vägar för mig att välja för att kunna nå mina åkrar, så jag måste på ett eller annat vis hantera situationen på riksväg 70.
Robert Kihlin efterlyser ett större medvetande från samhällets beslutsfattare om de speciella behov som både lantbruket och andra tunga transporter har när vägmiljöer utformas:
– Samhället, kommuner och Trafikverket har det senaste dryga decenniet byggt allt fler fasta hinder på alla typer av vägar. I många fall förstår jag också varför, men en liten gnutta av förståelse för fler fordonstyper från samhällets sida än vanliga personbilar vore klädsamt i ivern över att bygga en ”säkrare” trafikmiljö, avslutar Roberth Kihlin.
