EU-parlamentets omröstning om vilka råvaror som får användas till biodrivmedel hade kunnat leda till ett väsentligt värre utfall för svenska producenter, konstaterar bland annat Lantbrukarnas riksförbund. Talloljan grönlistas, men för raps och andra grödor som alternativt kan bli mat sätts ett tak som hindrar tillväxt.
En förberedande omröstning i höstas, i EU-parlamentets miljöutskott, hade satt skräck i den jämförelsevis långt utvecklade svenska biodrivmedelssektorn. Utskottet ville stoppa användningen av inte minst tallolja, den dominerande råvaran för svensk biobränsleproduktion. Bara avfall och restprodukter skulle få räknas som biobränsle, tyckte EU-miljöutskottet, som inte ville räkna talloljan dit.
Men efter EU-parlamentets plenumomröstning den 17 januari andas svenska skogsägare och biobränsleföretag ut, åtminstone tillfälligt. Innan reglerna är klara återstår beslut i ministerrådet. Men som de ser ut i det skick som EU-parlamentet har klubbat dem, förblir talloljan ett biobränsle. Även stubbar och andra gallringsprodukter från skogen kommer att få fortsätta betraktas som sådant.
– Omröstningen är en seger för klimatet och innebär en möjlighet för satsningen på förnybara biobränslen och ett hållbart samhälle, säger exempelvis Palle Borgström, förbundsordförande för Lantbrukarnas riksförbund, i ett pressmeddelande.
Bra för skogen men dåligt för åkern, summerar Svenska bioenergiföreningen, Svebio, sin bild.
– De som arbetar med bioenergi från skogsbruket kan känna sig lite lugnare. Men de som vill producera biobränslen från åkermark motarbetas, säger Svebios vd Gustav Melin.
Snävare gräns sätts nämligen för raps och andra åkergrödor som alternativt kan användas för livsmedel. På EU-språk kallas dessa för första generationens grödebaserade biobränslen, och ska stävjas, till skillnad från ”avancerade biobränslen” vilka uppmuntras. För transporterna i EU som helhet är målet att förnybara källor ska stå för 12 procent av bränslet år 2030, men medlemsländerna åläggs enligt EU-parlamentets beslut att begränsa den grödebaserade delen till den nivå de hade 2017 – och allra högst 7 procentenheter. Det möjliggör fortsatt användning men ska sätta stopp för nyinvesteringar. Även detta sågs dock som en framgång för producenterna, eftersom EU-kommissionen i ursprungsförslaget hade föreslagit en utfasning ned till 3,8 procent år 2030. I de 12 procenten av transportdriften som förnybara drivmedel ska stå för, ingår förnybart producerad el.
En annan väsentlig regel är att palmolja stoppas från 2021.
Medan Sverige har skog närmast i överflöd, och redan en stor andel förnybar iblandning i den diesel som driver landets transportbilar, så ser många miljövänner inom EU faror i hur utvinningen av biobränslen hotar matodling och skogsområden. Det råder också kontrovers kring effekten av ett fenomen som benämns Iluc, för ”indirect land use change”. Tanken är att odling av biobränslen rent av kan vålla ökade koldioxidutsläpp, om den sker på omvandlad mark där exempelvis rik skog eller torvmossar tidigare har bundit stora koldioxidmängder naturligt. Eftersom någon sådan effekt knappast är aktuell i Sverige ser svenska aktörer gärna att hållbarhetsbedömningen får göras från land till land.
Regelverket som håller på att tas fram benämns ibland RED II, då det ses som andra upplagan av EU:s ”Renewable Energy Directive” från 2009.
Europaparlamentets material i ämnet finns tillgängligt här.
