PROVKÖRNING: Utseendet är nästan hotfullt. De grova däcken utlovar att den här pickupen kan tugga sig fram överallt utan problem. Men är verkligen Maxus eT90 lika brutal som den ser ut?
Det märks tydligt att Maxus eT90 från början har varit avsedd att ha en förbränningsmotor i motorrummet (den finns också som dieselversion i Thailand och då med kylaremblemet MG). När jag lyfter på motorhuven så finns där gott om utrymme där elmotorn fått en elegant motorkåpa, visserligen satt på sniskan men som skulle kunna vara hämtad från Mercedes.
Måtten skvallrar om att eT90 är en fullstor pickup då den mäter en bit över fem meter i längd och nästan två meter i bredd och då den har dubbelhytt tar den fem åkande och en ansenlig vikt på flaket.
Den moderna pickupen har ofta dubbelhytt, fyra dörrar, ett hyfsat flak där man kan lasta det som behöver fraktas. Sedan är det bara att lägga i växel och köra antingen med tvåhjulsdrivning eller att slå på fyrhjulsdrivning när vägen tar slut eller väglaget sviker. Men under de senaste åren har pickupmarknaden krympt rejält i Sverige varför det bara säljs ungefär 4 700 pickisar här om året. Tyvärr, vill jag tillägga.
Bland de förlorade kompisarna är Fiat Fullback, Mazda BT50, Mercedes X-Klass, Mitsubishi L200, Nissan Navara och Renault Alaskan.
Begränsat urval i Sverige
Utbudet är idag är som sagt ganska tunt vad gäller pickisar i Sverige då valet i princip står mellan Ford Ranger, Isuzu D-Max, Toyota Hilux och VW Amarok. Men ingen av dessa är eldrivna. Men i USA finns redan flera kompetenta eldrivna pickuper från till exempel Chevrolet, GMC, Hummer, Rivian och i Kina har Geely tagit fram sin pickis som heter Radar RD6 och som ryktas även ska komma till Sverige.
Men ska inte såväl Toyota som VW komma med varsin elpickis? Jo, men det tycks vänta på sig – säkert ett par år.
Saknar fyrhjulsdrift
Maxus eT90 har allt det där med dubbelhytt och ett hyfsat flak där man kan lasta det som behöver fraktas, vilket blir en EU-pall på längden (120 x 80 cm). eT90 utstrålar muskler och fyrhjulsdrivning men sanningen är att just DET finns inte. Maxus eT90 är inte fyrhjulsdriven. Det betyder att den är lika terränggående som min gamla Volvo V70. Köra över en gräsmatta eller liknande är väl ok men att ge sig ut i vildmarken utanför den trygga och släta asfalten är något man kanske inte bör göra. Köra genom sanddyner och liknande äventyr är bara att glömma.
Tyvärr, vill jag än en gång tillägga. Ändå är markfrigången hyfsat bra och med rätta angreppsvinklar på 27 grader fram och 24 baktill vore det helt OK men där bak sitter den ömtåliga ”svarta lådan”, det vill säga motorkontrollenheten – MCU-enheten — som man bör vara försiktig med.
Säten i konstläder
Inredningen känns lite som de gjorde på 80-talet med en del hårdplast och säten klädda i konstläder. Alltså inte i skinn utan snarare ”veganläder” som det också kallas, men som faktiskt är riktigt bekväma att sitta i.
Fick jag önska något här så vore det ett handtag i vindrutestolpen så man lättare kan ta sig upp och in i bilen. Så även till passagerarsidan.
Även i baksätet sitter man bra men här finns inte samma inställningsmöjligheter som i framsätena. Till de som vistas där finns ett 12-voltsuttag för mobilladdning och eller laptop.
Så gott som samtliga bilens elektroniska funktioner styrs via pekskärmen som är på 10,3 tum. Infotainmentsystemet har i princip allt. Det speglar mina appar som jag har i mobilen och då också navigering. Här finns även två USB-uttag för laddning av mobil eller laptop. Då eT90 även har backkamera som standard ser jag den bilden på pekskärmen.
Ratten kallas multifunktionsratt i listan för specifikationer men så mycket ”multifunktion” tycker jag inte det är då den inte har så många knappar eller funktioner. Med de knappar som finns styr jag radio och mobilsamtal. Lite märkligt att här inte finns någon farthållare.
Nyckel från 80-talet
I handen har jag en nyckelsändare inte alls olik de som de flesta bilar från 80-talet har. Då jag trycker på knappen så fjädrar själva nyckeln ut som jag sedan sätter i tändningslåset under ratten och vrider om. Som det var förr. Alltså… en tändningsnyckel, inget keyless startsystem eller någon startknapp. Keyless kom i början av 1980 och i slutet av det årtiondet hade så gott som alla nya bilar keyless system.
Framför ratten har klustret med instrumenten lyst upp. Där har jag också en liten display som visar körinformation som till exempel hur lång räckvidd batteriet har.
Under pekskärmen på mittkonsolen sitter ett stort vred som är märkt med tre bokstäver R, N och D. Ungefär som en automatlåda där R står för reverse, N neutral och D för drive.
Med motorn igång vrider jag vredet till D, släpper handbromsspaken och bilen rullar iväg. Handbromsspak… när såg jag en handbromsspak senast i en modern bil? Idag har så gott som alla moderna bilar elektronisk P-broms. Men många pickisägare föredrar en handbromsspak istället för den elektroniska P-bromsen.
Bra sikt och körposition
I låga hastigheter brummar elmotorn för att varna eventuella fotgängare att – här kommer ett monster rullande. Ett ljud som försvinner i hastighet över 30 km/tim då det bara är lätt däck- och vägljud som smyger sig in i kupén. Körposition och sikten framåt är mycket bra då jag sitter en bit ovan mina medtrafikanter.
Låt säga att om jag kör i läge Eco och då trycker till på gaspedalen så byts det körläget till Power.
Som också andra elbilar har så har även eT90 regenerativ bromsning – det vill säga att då jag lyfter foten från gaspedalen så blir det motorbroms och då återvinns den energin till batteripacken. Samma sak gäller om jag använder bilens broms.
Drivlinan är en elmotor på 180 hk/135 kW och har ett vridmoment på 310 Newton. Till det ett batteripack på 88,5 kWh som tillsammans ska ge en körsträcka på 33 mil enligt den testade och godkända körcykeln WLTP — då också med 500 kilos last.
Tungt batteripack
Energikällan – det vill säga batteripacken som sitter under bilen väger hela 645 kilo. Det ger visserligen en låg och bra tyngdpunkt men det gör samtidigt bilen tung, även om det faktiskt inte ger mig någon känsla av att vara tung eller klumpig. Snarare smidig.
Styrningen (elstyrning) är lätt men ger mig inte den styrrespons som jag hade förväntat mig. Under provkörningen körde jag med ett tomt flak men jag kan tänka mig hur det kan komma att kännas med full last på 925 kilo eller kanske med bara ett eller två hundra kilo på flaket.
Fick jag önska något när det gäller att lasta så vore det någon sorts mekanism som kunde hjälpa till att fälla/lyfta upp baklämmen som är otroligt tung.
I hastigheter över 70 km/tim så stramar styrningen upp sig och jag får en mer behaglig styrrespons.
120 km/tim säger specifikationen är toppfarten. Upp till 100 km/tim går ganska raskt men sedan upp till 120 blev det segare men jag passerade faktiskt 120-strecket, även om jag då hade lite nedförslut, medvind och hemlängtan. Ändå är hastighetsmätaren graderad till 220 km/tim.
Låg släpvagnsvikt
Räckvidden på 33 mil kortas nog en hel del med full last (925 kilo) på flaket. Samma sak gäller nog också om man kopplar på ett släp som då får väga max 1 000 kilo.
Men vaddå 1 000 kilo? Det är lite klent tycker jag. Så gott som alla pickuper – Ford Ranger, Isuzu D-Max, Toyota Hilux och VW Amarok har en släpvagnsvikt på 3 500 kilo.
Kanske är det därför som dragkrok inte är standardmonterad. Att få en sådan monterad kommer att kosta cirka 15 000 kronor, enligt generalagenten.
Tuffingen var en mjukis
Tyvärr så visade sig Maxus eT90 vara en mjukis. Detta då den bara är bakhjulsdriven och inte har fyrhjulsdrivning, vilket jag anser att den i sin roll som ett nyttofordon ska ha.
Men inte alla som har eller har haft eller vill ha en pickis håller med mig. Många är ute efter nyttan av att ha en femsitsig bil som också har ett flak och attraheras förstås också av det tuffa utseendet.
Den dagen eT90 kommer med fyrhjulsdrivning – om den dagen kommer ska nog tilläggas — kan man nog räkna med ett pristillägg på runt 30 000 kronor. Med det lär nog också dragvikten ökas. Då kanske också startnyckeln har ersatts av ett keyless system.
Men nuvarande eT90 har en stor fördel – den är först och än så länge ensam om att vara en eldriven pickup.
—————————————————————————————————————————
Maxus eT90 – PLUS OCH MINUS
Plus
+ Räckvidd
+ Komfort
Minus
– Ingen fyrhjulsdrivning
– Låg släpvagnsvikt
—————————————————————————————————————————
Maxus eT90 – FAKTA
Pris från: 579 900 kr – testbilen 587 800 kr.
Motor: Elmotor 180 hk/135 kW, 310 Nm. Max hastighet: 120 km/tim.
Batterityp: Litium-jon 88,5 kWh. Vikt: 645 kg. Elförbrukning: Blandad – 264 kWh/km. Räckvidd enligt WLTP – 33 mil, i stadstrafik 47 mil.
Laddning: Snabb från 20 % till 80 % ca 45 minuter, normal 11 kW ca 8 tim.
Drivning: Bak. Transmission: CVT automat.
Längd/bredd/höjd/axelavstånd (cm): 536/190/181/315.
Lastutrymme l/b(mellan hjulhus)/h (cm): 148/151(110)/53.
Frigångsvinkel: 27 grader fram, 24 grader bak.
Vikter (kg): Total – 3 300, nyttolast – 925, släp – 1 000.
Garantier (år): 5/10 000 mil nybil, elkomponenter 5/10 000 mil, batteri 8/16 000 mil, 2 lack/obegränsad, 5 rostskydd/obegränsad.
Konkurrenter: Inga elpickisar förutom privatimport. På gång är Ford, Toyota och VW men de dröjer.
Utrustning standard: Aircondition, elfönsterhissar, 10,3” pekskärm, bluetooth, apple Car-Play/Qdlink, airbag + sidoairbag förare och passagerare fram, sidokrockgardiner fram och bak, bältespåminnare, ISOFIX, nödbroms, antisladd och stabiliseringskontroll ESP, hill decent HDC (men inte på samma sätt eller lika effektiv som på en fyrhjulsdriven version), 17” lättmetallfälgar med 245/65 R17, däcktrycksövervakning, däckreparationskit, regnsensor, justerbar ratt i höjdled, parkeringssensor bak, backkamera.
Tillval: Färgtillägg utöver vit 7 900:-, laddkabel 32 A 2 500:-. Utöver detta så finns olika flakkåpor osv i en tillbehörslista.
Alla priser exkl moms.
