Knappt är vi igenom en pandemi och en inflationskris förrän vi möts vi av en våg av nya orosmoment i form av tullar, geopolitik och dyr elektrifiering. Men vi klarar det, för nu tar vår ekonomi äntligen fart uppåt igen — det skriver Claes Hemberg, oberoende ekonom.
Svensk ekonomi växer igen, första gången på flera år. Vår så kallade BNP tog ett markant kliv uppåt senaste kvartalet. Det är ett ”äntligen” vi kan utbrista. Vi har under åren 2021, 2022, 2023 och 2024 haft en ekonomi utan tillväxt. Den har rört sig i sidled. Nu kom ändå den där uppgången som vi många gånger hört om i olika prognoser. Nu väntas vår ekonomi växa kraftfulla 2–3 procent varje år de närmaste åren.
Orsaken till de sega åren med stillestånd känner vi väl till. Pandemin gav en tvärbroms i ekonomin. Den hämtade vi sedan igen förvånansvärt rappt. Sedan kom inflationschocken som drog undan mattan på vanligt folk. Den oredan har vi nu pressat oss igenom. Hushållen tycks tveka lite till. Men industrin är tydligt på gång. Senaste priserna från industrin är upp 3,5 procent, jämfört med för ett år sedan. Det tyder på ny vind i seglen.
Företagen går bra
Kikar vi på landets stora företag så har de faktiskt haft en bra tillväxt under alla de här fyra åren. Vinsterna har vuxit med 10–30 procent. Nu gäller det förstås inte alla. Vi har även sett något stigande arbetslöshet och även fler konkurser än vanligt.
Men det är inga ödesdigra tal vi sett här hemma. Den stora smällen under inflationsåren har i stället landat hos hushållen. De har sett dyrare priser på allt från räntor, bensin, mat, kläder och mycket mer. Inte konstigt att hushållen stått på bromsen och väntat. De hade inte mycket annat val. Eftersom Svenssons konsumtion är en viktig del av landets ekonomi, så bromsade deras försiktighet hela landets BNP. Efter fyra år med låg tillväxt och höga priser. Det påminner om en kort så kallad stagflation.
Vad som fortsätter att bromsa hushållen är priserna. Även om vi passerade inflationstoppen för över ett år sedan så har inte priserna sjunkit. De är bara mer stabila. I ryggsäcken har vi istället jobbiga 28 procent högre priser än före 2020. Att det är tungt beror på att lönerna inte hängt med upp. Istället tappade Svensson sin så kallade köpkraft. Plånboken hösten 2023 var tillbaka på samma nivå som hösten 2013.
Det känner hushållen. Därför väntar de på bättre tider. Och redan har deras ofta dyraste utgift, boräntan, sjunkit rejält. Från 5,5 procent till nu omkring 3,2. Det blir många extra tusenlappar i plånboken.
Någon stor köpiver har vi däremot inte sett än. För hushållen hoppas på att räntan ska ned ännu mer. Det finns de prognoser som talar om en styrränta på 1,5 procent. Vi får väl se. Lönerna höjs däremot nu på vårkanten antagligen 3,5 procent. Så mot sommaren och hösten kanske hushållen kommer igen. Och köpkraften vi hade på vår höjdpunkt 2021 kan vi kanske återvinna år 2027.
Mer prat än verkstad i USA
Mitt i allt det här fick världen en ny president i USA. En person som säger väldigt många saker påfallande högljutt och hotfullt. Och han uttrycker sig på ett förnedrande sätt som presidenter inte brukar uttrycka sig. Detta har skrämt slag på både politiker, företag, centralbanker och även hushåll.
Hans praktik är sämre och mer gles. För den politik som den nye presidenten antyder skulle snart höja inflationen, höja räntor, höja oljepris med mera. Något som vanliga amerikaner inte skulle må bra av. Bara den insikten gör att många bedömare inte tar de vidlyftiga hoten på särskilt stort allvar.
Presidentens skrik och hot som iögonfallande taktik skadar dessvärre många relationer som vi världen över är så beroende av. Eftersom just handel mellan regioner, länder och kontinenter i dag är en så enormt avgörande del av vår ekonomi och hela vårt ekonomiska system.
Den nya presidenten tycks mest av allt vilja stå mitt i världens strålkastarljus, snarare än vilja öka världens välstånd och framåtkraft. Därför har han dessutom hotat en rad länder att ta över deras territorier. Det har gällt Panama, Grönland, Danmark, Kanada, Gaza och nu senast Ukraina.
Dessutom har han hotat en rad länder med tullar. Det har gällt Kanada, Mexiko, Kina, Europa och en rad andra länder. Tullar som presidenten sedan backat ifrån — detta eftersom USA är så beroende av handeln. På ett liknande sätt har han också försökt att backa ur sina hot, fula ord och skymfer. Men då är redan misstron sådd.
Marknaden stoppar dåliga val
För att inte tala om löften och hot om att kasta ut papperslösa, bygga murar och stänga ned myndigheter. Det finns inget slut på rallarsvingarna. Turligt nog lär allt detta inte bli av. Den nya presidenten har faktiskt skickat ut färre papperslösa än sin föregångare. För papperslösa är en viktig del av det amerikanska jordbruket. Utan dem kommer USA att få brist på många väsentliga livsmedel. Det säger något om den återkommande klyftan mellan ord och verklighet.
Även en annan maktfaktor, som är större än alla politiker, stavas marknaden. Alla de som arbetar inom stora och små bolag vill se en fungerande handel över världen. Även de som investerar i dessa bolag vill se en välfungerande världsordning. Därför har den amerikanska börsen, under de senaste veckornas tokerier, skakat ned en bra bit.
Kommer den nye presidenten med fler verklighetsfrämmande uttalanden så lär börsen reagera med beska besked. Eftersom den reagerar som en spegel på ekonomin framöver. Och en misstro från börsen är en mekanism som ingen president kan blunda för.
Sannolikt kommer de flesta hot därför att sluta med väldigt lite verklighet. För tullar förstör handeln. Och eftersom USA importerar långt mer än de exporterar är tullar en särskilt dum idé för vanliga amerikaner. I stället kommer vi att blicka tillbaka på den nye presidentens första tid som en period med väldigt många högljudda och fula ord. Men väldigt lite konkreta åtgärder.
Några globala handelskrig tål världen inte. Att en president totalt dominerar världens debatt med hejdlösa rallarsvingar är i sig helt obegripligt skruvat. Han lär lugna ned sig och vi lär få skaka våra huvuden i förundran över att vi fäste så mycket tid och kraft åt att analysera språkbruk och värderingar som inte hör hemma i världspolitiken.
Ny tillväxt i Sverige
Här hemma ser ekonomin ut att ta fart igen. Både för att ekonomin har stått på paus under ett antal år. Det innebär att lager tömts, nya idéer har fått vänta och att många nu är redo för att starta på ny kula. Därför finns det en naturlig iver att få fart på ekonomin igen. Lägg till att svenska hushåll får en rejäl skjuts av lägre räntor. Det kan bli en rusning, lite längre fram.
Dessutom har vi stora förändringar på gång i vår ekonomiska värld. Det krävs stora nysatsningar för att vi ska kunna ta steget från olja till el genom både näringslivet, hushåll, energisektorn, transporter, kommuner och hela samhället. Det är mycket pengar, men det bygger vår tillväxt och ekonomi på lång sikt. Det är därför ingen kostnad, utan en så kallad investering.
Vi ska bygga nya vindkraftsparker och kärnkraftverk. Prislapp: 500 miljarder. Vi ska bygga nya elnät. Prislapp: minst 700 miljarder. Vi ska bygga batteriparker och laddstationer för 100 miljarder…
För att mäta, analysera och styra varje enskild hundradels sekund av allt detta krävs det stora satsningar på datorkraft och mjukvara. Det är minst sagt spännande.
Från mekanik till mjukvara
Att industrin ska växla över från mekanik till mer mjukvara är en annan jättefråga. Titta på Tyskland och deras djupa problem, något som mycket väl kan komma att nå Sverige. Men Sverige ligger ändå bättre till. Vi har digitaliserat mer, använder mer mjukvara och är mer elektrifierade — även om också vi måste höja tempot kraftigt.
För den nya industrination som vi ser växa österut har gjort el till sin viktigaste råvara. För att med el styra just sensorer, mjukvara och datorkraft i allt från industrin, hushåll och infrastruktur. Att de är nyindustrialiserade de senaste 30 åren märks mer än väl. Om det är inspirerande eller skrämmande, det väljer vi själva. Ingenstans väntar en promenad i parken, utan stora nya grepp och insatser i både nytänkande, utbildningar, omställningar och inte minst pengar.
Alla nysatsningar kan i sig sedan driva på nya prisökningar och stigande räntor igen. Ja, aldrig får vi en lugn stund. Och bara det är en insikt. I en värld där vi är allt närmare andra länder och ekonomier delar vi både lösningar och problem. Det gör att allt från elpriser till stål- och pappersmassa kommer att variera mer än tidigare. För att stänga gränsen och hoppas på att vi ska klara allt själva går inte. Om vi nu inte ska leva på sill och potatis.
Text: Claes Hemberg, oberoende ekonom
