DEBATT. Den svenska arbetsmarknadsmodellen har lönat oss väl i 90 år, låt inte Hamnarbetarförbundet förstöra den nu — det skriver Berit Blomqvist, vd för Sveriges Skeppsmäklare.
I sex år nu har vi haft det relativt lugnt på svensk arbetsmarknad; i sex år har Hamnarbetarförbundet accepterat sin roll som bärare av ett andrahandsavtal, vilket i förlängningen betytt att de inte kan lägga ner arbetet så snart en arbetsgivare vill utöva sin arbetsrättsliga rätt att leda och fördela arbetet.
Men nu har Hamnarbetarförbundet alltså lyckats hitta ett kryphål där de fått med sig Arbetsdomstolen.
AD har idag (250526, reds anm) fastslagit att Hamnarbetarförbundet har rätt att strejka för dessa kryphålspunkter. Eller rättare sagt, beslutet är interimistiskt och kan ändras senare när konflikten avgörs på allvar.
Men fram till dess ska alltså svensk industri, svenska konsumenter och framför allt de containerrederier som dagligen tjänar parterna ovan ta den ekonomiska smällen!
Sverige har inga svenska containerrederier kvar i landet. Godset kommer självklart hit ändå. Men det görs inte till vilket pris som helst. Dessa utländska containerrederier, som har huvudkontor i exempelvis Taiwan och Kina, tänker självklart inte finna sig i att det plötsligt inte går att få sitt fartygs gods lossat i Göteborg eller Helsingborg.
Ett rederi som blev liggande i Helsingborg vid förra veckans punktstrejk räknade ut att det kostat dem ungefär 160 000 SEK bara för de timmarnas strejk – bara för ett enda fartyg som inte blev hanterat i hamnen.
Lägg därtill alla andra rederiers kostnader i Helsingborg, för att inte prata om de förluster som rederierna drabbas av i Göteborg. Och kostnader för företagen i land som inte får sina varor i tid.
Dessutom drabbar de här strejkerna de olika hamnarna väldigt olika. Norrköping och Gävle påverkas knappast alls eftersom deras hamnarbetare är organiserade i Transport, medan Göteborg och Helsingborg har en majoritet anställda inom Hamnarbetarförbundet.
Ska rederierna behöva ta hänsyn till organisationsgraden hos vissa fackförbund när de i framtiden ska lägga sitt linjenät?
Allt detta är djupt oroande för hela vårt land. Om Hamnarbetarförbundet har rätt att strejka för att de vill ha en viss maxvolym bemanningsinhyrda hamnarbetare, eftersom just den exakta formuleringen inte finns med i det avtal som Transport slutit, undrar man om det är avgrunden som öppnar sig för svensk arbetsmarknad.
Hur många grupper skulle inte kunna gå samman, kräva kollektivavtal och därefter läsa det finstilta i varje förstahandsavtal och med stor precision kräva något som inte är reglerat på detaljnivå och rikta in sina strejkkrav på just den punkten?
Svensk arbetsmarknad med sin svenska modell har lönat oss väl i närmare 90 år, låt inte Hamnarbetarförbundet förstöra den nu!
Berit Blomqvist
VD Sveriges Skeppsmäklare
