Hallå där, Erik Bergkvist — nybliven ledamot (S) i EU:s transportutskott. Vad är den viktigaste frågan för er i utskottet den närmaste tiden?
— Helt klart är det hela omställningen av transportsektorn. Transporterna väntas ju öka rejält framöver och det måste vi hantera på rätt sätt. Ökningen i sig är inga problem och vi ska inte behöva minska på transporterna. Däremot måste vi ställa om transporterna så att vi klarar uppsatta klimatmål.
Ja, förra sommaren kom ju EU-kommissionen med sitt stora klimatpaket ”Fit for 55”. Vad tycker du är viktigast i paketet vad gäller transportsektorn?
— Att vi får till just omställningen till hållbara bränslen. Vi har ett klimatmål om att utsläppen ska minska med 55 procent till 2030, och transportsektorn har dessutom målet att minska utsläppen med 90 procent till 2050. Nu måste vi också enas om hur enskilda transportslag, från flyg, sjöfart till fordon och så vidare, ska minska sina utsläpp.
Kan du nämna något konkret vad gäller drivmedelsfrågan, finns det någon teknik du anser är bättre än någon annan?
— Det beror förstås på vilken typ av transporter det handlar om. För min del, som har blivit utsedd till den socialdemokratiska utskottsgruppens förhandlare inför den kommande lagstiftningen om hållbara flygbränslen, så handlar mycket om biobränslen. När det gäller flygtrafiken kan just biodrivmedel komma att spela en väldigt viktig roll.
Ja, för än så länge passar väl inte eldrift så bra till flygtransporter?
— Nej, batteridrivna flygplan passar i nuläget mest till korta och medellånga distanser. På längre distanser blir batterierna för tunga. Och vätgasdrift funkar inte heller för långdistansflyg. Men biobränsle funkar bra för långa distanser, där ser vi att det kommer att passa. Och när det gäller att framställa biobränsle har vi i Sverige otroligt goda förutsättningar, det gäller bara att vi svenskar kan övertyga övriga i utskottet att biobränsle är någonting bra.
Alla håller inte med om att bränsle framställt av biomassa är något positivt?
— Nej, man har väldigt olika åsikter om detta. Vi har olika traditioner i Europa vad gäller skogsbruk och avverkning av skog. Då gäller det för oss att förklara hur vårt skogsbruk fungerar, att biomassan är det avfall som blir över när vi avverkar skogen, och att det sedan blir till bioenergi. Vissa anser att det är bättre att låta skogen stå kvar för därigenom kunna ta upp koldioxid. Men enligt de forskare som vi pratar med är det bäst att använda skogen till att ersätta fossila produkter och framställa biobränsle, och så kan man sedan plantera ny skog som kan ta upp koldioxid.
Berätta om dig själv, vad är din bakgrund?
— Jag kommer från Västerbotten, är 57 år och har suttit i EU-parlamentet sedan 2019. Tidigare har jag bland annat varit ansvarig för regionala utvecklingsfrågor i Region Västerbotten, där mycket handlade om infrastruktur och transporter.
Du är enda ledamot i parlamentet som kommer från norra Sverige, hur präglar det din politik?
— Jag kommer från ett litet samhälle i Västerbotten och är man från glesbygden är man extra beroende av att transporter fungerar. Därför tycker jag det är extra viktigt hur man fördelar de så kallade TEN-T-pengarna, det vill säga stödet till de europeiska transportkorridorerna.
På vilket sätt?
— Hela Europa måste få rimliga förutsättningar att transportera varor och personer. De europeiska transportkorridorerna kan inte sluta i huvudstäderna. En fråga jag själv jobbade med i tio år är transportkorridoren Scanmed, som går från Medelhavet och tidigare slutade i Stockholm. Vi från norra Sverige ifrågasatte då varför halva Sverige exkluderades, och det slutade med att korridoren förlängdes mellan Stockholm och Haparanda, där Norrbotniabanan nu är en del. Och utan den delen hade kanske inte Northvolts batterifabrik i Skellefteå blivit byggd.
För dig som är från en glesbefolkad trakt måste väl också frågan om laddstationer vara extra viktig?
— Absolut, den är helt avgörande. Ska vi kunna övergå till batteridrift måste vi förstås ha en laddinfrastruktur på plats. Där har vi mycket arbete framför oss.
