DEBATT: Tvärtemot vad forskaren Stig-Olof Holm påstår i en intervju i denna tidning ger biodrivmedel både från skogsråvara och från åkergrödor stor reduktion av utsläppen av koldioxid, skriver Svebios näringspolitiske chef Kjell Andersson. Stig-Olof Holm svarar i en replik läbngst ner i artikeln.
Den svenska skogen binder varje år in omkring 160 miljoner ton koldioxid genom fotosyntesen. Det är mer än tre gånger så mycket som alla Sveriges utsläpp av växthusgaser. En stor del av denna tillväxt avverkas och används för klimatsmarta byggnadsmaterial som ersätter betong och stål, papper och papp som till stor del ersätter andra förpackningsmaterial som plast och aluminium. Restprodukterna – flis, bark, spån, svartlut, tallolja, ris från hyggen och från gallringar – blir bioenergi som idag står för 37 procent av Sveriges energianvändning och driver en stor del av vår industri och våra värme- och kraftvärmeverk.
De här restprodukterna kan också användas för att göra biodrivmedel. Det finns stora outnyttjade volymer, inte minst på våra hyggen, där riset ruttnar bort och avger sin koldioxid till ingen nytta.
Stig-Olof Holm och en del andra forskare hävdar att biobränslen från skogen inte är klimatneutrala därför att det tar 70–100 år innan ett avverkat träd har ersatts med ett nytt fullvuxet träd. Man kan lika gärna säga att ”ett träd måste först växa innan vi kan skörda det”.
Det är också missvisande och vilseledande att bara räkna på ett enskilt träd eller en enskild avverkning. Vi måste se till hela landets skog. Vi avverkar varje år omkring 200 000 hektar i slutavverkningar (hyggen), mindre än en procent av den produktiva skogsarealen på 23 miljoner hektar. Resten av skogen växer vidare, och den totala tillväxten är större än avverkningarna. Vi skördar omkring 75 procent av tillväxten.
All biomassa från skogen är därför klimatneutral, så länge vi ser till att avverkade träd ersätts med nya plantor. Och det kravet gäller i Sveriges skogslagstiftning sedan 1905.
Stig-Olof Holm vill att vi ska minska avverkningarna för att minska utsläppen av koldioxid och lagra upp mer kol i skogarna. Det är en kortsiktig politik. Det är de unga träden som växer snabbast och tar upp mest koldioxid. Bäst tillväxt och högst upptag av koldioxid får vi därför i skog med hög andel unga träd. Vi måste alltså avverka för att få en bra tillväxt i skogen.
Stig-Olof Holm påstår också att biodrivmedel från åkergrödor ger begränsad klimatnytta, trots att dessa inte ger någon ”kolskuld” (grödorna växer ju och skördas samma år). Han kräver livscykelanalyser för att kartlägga energiåtgång och utsläpp längs produktionskedjan. Holm kan vara lugn. EU:s direktiv och den svenska hållbarhetslagen innehåller krav på sådana livscykelvärden. Om man inte kan visa på en viss minsta klimatnytta kan man inte sälja biodrivmedlen på den svenska marknaden.
Köparna av biodrivmedel kan vara lugna. Alla de biodrivmedel som säljs på den svenska marknaden är hållbara och ger stor klimatnytta.
Kjell Andersson
Näringspolitisk chef Svenska Bioenergiföreningen (Svebio)
REPLIK:
”Enbart förbränningen av svartlut genererar 15 gånger mer CO2-utsläpp än Preem i Lysekil”
Kjell Andersson på Svebio har fel i att biobränsle generellt skulle ge klimatnytta. Vi måste nämligen minska utsläppen av växthusgaser mycket snabbt, oavsett från vilken källa dessa utsläpp kommer. Atmosfären gör ingen skillnad på om koldioxidmolekylerna härstammar från fossila bränslen eller biobränslen, växthuseffekten blir densamma.
Tidigare, innan IPCCs 1,5-gradersrapport publicerades och innan Will Steffen med flera publicerade artikeln om klimatmässiga så kallade tipping points kunde man argumentera för att biobränslen var bättre än fossila bränslen eftersom fossila bränslen ger en nettoökning av kol i ekosfären. Men nu är inte detta den viktigaste frågan längre. Nu gäller det att i tid stoppa utsläppen av växthusgaser, oavsett vilken källa de kommer från för att undvika att vi passerar gränsen för en självförstärkande växthuseffekt. Om den gränsen passeras hjälper det nämligen inte längre att minska utsläppen.
Kjell Andersson har rätt i att ny skog växer upp på hyggena och i framtiden återtar den koldioxid som släpps ut i skogsindustrin. Men det sker först om 50-100 år – vi behöver ju halvera utsläppen inom cirka 10 år. Kanske Andersson inte känner till detta, och han är i så fall inte ensam om det.
Det stämmer att upptaget av kol i Svenska skogar alltjämt är större än utsläppet. Men problemet är globalt och vi måste vi skilja på skogen och skogsindustrin. Skogen tar upp kolet medan skogsindustrin orsakar utsläppet. Skulle skogen inte avverkas skulle man kunna addera det upptag som uteblir genom skogsbruk till det befintliga nettoupptaget. Visst, skog växer upp på andra ställen, men det skulle den ju gjort även om man inte tog upp nya hyggen. Att påstå att skogsindustrin på något sätt skulle vara ”klimatneutral” är därför grovt vilseledande.
Det stämmer att trädbestånd når ett max i tillväxt, men inte på ekosystemnivå. Mäter man i luften ovan skogen kan man se att nettoupptaget av koldioxid är ungefär detsamma oavsett skogens ålder. Skogsbruk och skogsindustri orsakar direkt och indirekt ett utsläpp på uppskattningsvis cirka 100 miljoner ton koldioxid per år, mest från biobränsle och andra kortlivade produkter men även från skogsdikning och utsläpp från nedbruten humus på hyggena med mera. Det ska jämföras med det svenska samhällets övriga utsläpp som uppgår till cirka 50 miljoner ton per år.
De utsläpp man diskuterade skulle uppstått vid Preems anläggning i Lysekil skulle ha blivit cirka 2 miljoner ton. Enbart svartluten som förbränns i pappersfabrikerna ger ett utsläpp på cirka 30 miljoner ton koldioxid per år. Av den avverkade svenska skogen blir uppskattningsvis cirka 15 procent mer långlivade produkter. Om dessa byggs in i till exempel hus blir kolet kvar där en längre tid. Då består nettoutsläppet till atmosfären enbart i förlorad skogstillväxt.
Kjell Andersson påstår att åkerbiobränslen garanterat ger klimatnytta. Men ser vi exempelvis till en studie av Scearchinger med flera (publicerad i tidskriften Nature 2018) så ger åkerbiobränslen mer negativ klimatpåverkan än diesel och bensin. Skillnaden är minst för sockerrör, större för till exempel vete, raps, palmolja med flera. För vetebiobränsle används mer diesel vid produktionen än den energi man får ut av biobränslet. I samtliga fall skulle det varit bättre ur klimatsynpunkt att beskoga områdena.
Stig-Olof Holm
universitetslektor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet
