Enligt Transportföretagens säkerhetschef Per Geijer är den svenska transportnäringens roll i totalförsvaret viktigare än någonsin. Samtidigt är det bara en bråkdel av branschföretagen som vet vad som förväntas av dem i händelse av krig eller kris.
Det svenska Nato-medlemskapet har ritat om spelplanen rejält för flera branscher — så även transportsektorn. Trots det svävar många transportföretag i ovisshet om vad som krävs av dem i händelse av krig eller kris.
Enligt en undersökning som branschorganisationen Transportföretagen gjorde i våras så är endast 19 procent av medlemsföretagen klart medvetna om vad som förväntas av dem vid en krigs- eller krissituation.
Omvänt innebär det att hela åtta av av tio företag är osäkra på förväntningarna.
— Det är ett förväntat och rimligt resultat sett till Sveriges beredskap generellt, men samtidigt oroväckande med tanke på landets position som en central logistikzon för Nato i de nordiska länderna och Baltikum, säger organisationens säkerhetschef Per Geijer.
Behöver ”steppa upp”
Enligt Per Geijer behöver många företag steppa upp sitt beredskapsarbete och identifiera sina sårbarheter.
— Samtidigt ska man inte överdriva heller. Om man ser till att ha koll på sina kritiska faktorer och har en plan för hur man ska hantera störningar kring dessa har man kommit väldigt långt.
Utgångspunkten i beredskapsarbetet för både små och stora aktörer bör enligt Per Geijer vara att klara av sin dagliga verksamhet i så hög utsträckning som möjligt, även om omvärlden är skakig. Det kan till exempel handla om att säkerställa tillgång på kritiska reservdelar eller material som är avgörande för att verksamheten ska rulla.
Cyberattacker värst
Idag i fredstid är det största hotet mot transportföretag cyberattacker – något som de flesta med relativt enkla medel kan värja sig emot i hög utsträckning.
— Se till att ha säkra lösenord, uppdaterade IT-system, antivirusprogram och så vidare. Klicka inte på länkar du är osäker på – det behöver inte vara svårare än så, säger Per Geijer.
Majoriteten av alla transportföretag i Sverige kommer att behöva fortsätta med samma verksamhet som idag, även om förutsättningarna kan se annorlunda ut i händelse av krig eller en kris, exempelvis en ny pandemi.
— Det kommer ställas högre krav på företagen att klara sig själva i högre utsträckning än tidigare och att snabbare kunna ställa om. Mitt mål är att få företagen att känna sig relativt bekväma med sin osäkerhet och trygga med att möta förändringar på ett bra sätt, säger Per Geijer.
Ny spelplan
Sveriges inträde i Nato har ritat om en stor del av spelplanen för den svenska transportnäringen, som kan förvänta sig ett ökat antal kontrakt i beredskapssyfte med både Försvarsmakten och andra myndigheter.
— När det gäller Försvarsmaktens arbete känner jag mig trygg i det arbete som pågår och den dialog som vi från Transportföretagen har med myndigheten. Däremot är jag mer oroad över den civila delen av totalförsvaret som ska säkerställa försörjningen av förnödenheter. Där har vi inte alls samma dialog med berörda myndigheter och vet inte vad som kommer att krävas av oss, säger Per Geijer.
Även i fredstid kan Sveriges roll som transitland för Nato innebära ett kraftigt ökat behov av transporter och tjänster. Många verksamheter av stor betydelse för ett välfungerande samhälle drivs av privata aktörer och samverkan inför och under en krissituation är därför avgörande.
— Försvarsmakten mäktar inte med ens en bråkdel av alla transporter som kan behöva göras i en krigssituation. Vi räknar med att 90 procent av alla militära transporter kommer att göras av civila företag och ett stort arbete pågår inom Försvarsmakten med att teckna avtal med olika transportföretag. Vi ser att försvaret kommer att köpa in transporttjänster och inte plocka ut fordon som man gjorde tidigare. Däremot kan det behövas samarbete kring exempelvis lastning och lossning av stridsvagnar, vilket kan vara svårt för den enskilda åkaren att utföra.
Vänta på kontakt
I nuläget kan företagen inte göra så mycket mer än att sitta och vänta på att Försvarsmakten kontaktar dem med sina behov. Både stora och små företag kommer att få avtal med Försvarsmakten.
— Volymmässigt kommer vi att kunna hantera transporterna, däremot kan det krävas snabb hantering av regelverk, exempelvis gällande transporter av stora mängder flygbränsle, säger Per Geijer.
Hur långt transportföretagarna har kommit i sitt beredskapsarbete är väldigt varierande. En del har börjat, men väldigt få har gjort det utifrån ett totalförsvarsperspektiv, menar Per Geijer.
Viktigt med kontinuitet
— Säkerhetsarbetet i de flesta organisationer har länge kretsat kring risk. Vilka risker ser vi i vår verksamhet och hur kan vi förebygga dem på bästa sätt? Men för att fungera i ett totalförsvarsperspektiv måste man också börja jobba med kontinuitet. Om nu alla risker är minimerade men vi ändå drabbas av exempelvis bortfall av nyckelpersonal — vad gör vi då? Att alltid ha en plan för, och att öva på, att trots en oönskad händelse ändå kunna leverera det mest kritiska kännetecknar ett företag med hög beredskap. Den klassiska devisen ”hoppas på det bästa – planera för det värsta” är ett bra rättesnöre i beredskapsarbetet, säger Per Geijer.
Han tillägger:
— Till viss del måste vi vänta på beställarnas behov innan företagen kan arbeta med detta fullt ut, men identifiering av nyckelfunktioner på företaget och ett grundläggande lager av reservdelar kan man ta tag i redan nu.
Beredskapsarbetet är lika viktigt för stora som små aktörer. Och även om mindre företag oftast inte är lika riskutsatta är de inte fredande från angrepp.
— Alla behöver ha tänkt igenom och ha en plan för sin beredskap, säger Per Geijer.
Text: Ann-Louise Larsson
