Logistiken avgörande i ett krisläge

Robert Skoog är vd i det egna konsultföretaget Cognition Consulting. Han är ordförande för TTF – Forum för Logistik och var tidigare generalsekreterare i Transportindustriförbundet. Han ingick i ledningsgruppen för SAS Cargo under många år.  (Bild: Mats Udikas) Robert Skoog är vd i det egna konsultföretaget Cognition Consulting. Han är ordförande för TTF – Forum för Logistik och var tidigare generalsekreterare i Transportindustriförbundet. Han ingick i ledningsgruppen för SAS Cargo under många år. (Bild: Mats Udikas)

Tar vi godstransporterna och logistikresurserna för givna och förutsätter att de fungerar i ett krisläge? Landets försvar stärks med ökad militär förmåga. Men hur skyddar vi försörjningskedjorna frågar sig Robert Skoog som tidigare varit bland annat generalsekreterare i Transportindustriförbundet. Artikeln har tidigare publicerats i Transportnytt 3-2019.

”Sveriges beredskap är god” är ett ofta citerat uttalande av den tidigare statsministern Per- Albin Hansson. Trots att det är väl känt att det motsatta definitivt rådde just då.

I dagens läge stärks landets försvar genom satsningar på den rent militära förmågan, men hur står sig samhället i övrigt och då särskilt den allt avgörande logistiken? I ett krigs- eller krisläge är det viktigare än någonsin att försörjningskedjorna i vid mening fungerar.

En kritisk fråga är om logistikföretagen är införstådda med vilken roll de förväntas spela i en kris? Är myndigheterna själva klara över hur transportapparaten ska kunna fungera? Är sambandet mellan offentligt och privat tillräckligt robust för att landet ska fungera? Logistikbranschen tillhandahåller den försörjningskedja som håller det svenska samhället vid liv, bokstavligt talat minut för minut året runt.

Sett från andra sidan så har visserligen försvaret egna fordon, lagerbyggnader med mera. Men den egna kapaciteten i realiteten mycket begränsad. Man räknar med att kunna använda civilsamhällets logistikresurser i ett krisläge. Men bland annat efter diskussioner i Försvarslogistikklubbens regi nyligen, framgår det att försvaret helt tycks sakna kopplingar till den civila transportapparaten.

Det finns många brister. Beror avsaknaden av kontakt mellan försvar och civilsamhälle på:

• dåligt intresse,
• begränsade insikter (hos båda parter) om det beroende som är ömsesidigt,
• allt för för få verkliga situationer i skarpt läge,
• en allmän tro på att beredskapen nog är god hos den andra parten?

Kan det till och med vara så att godstransporternas tillgänglighet tas för så givna att man inte ens funderar över vad som kan hända om exempelvis livsmedels- och bränsletransporterna plötsligt avbryts?

Passagerare som blivit försenade på grund av omfattande snöfall, löv på spåren eller annat ger sig alltid till känna. Men hur ofta reagerar allmänheten när det finns

risk för avbrott i samhällets varuförsörjning?

Själv har jag upplevt hur städer och samhällen i Skåne under vintern 1979–80 isolerades av sådana snömängder att först färskvarorna och sedan insatsvarorna för brödbak tog slut i butikerna. Dessutom började till och med busstrafiken ransoneras på grund av dieselbrist. Det rådde mer eller mindre undantagstillstånd i fredstid.

Som väl var blev situationen inte långvarig, men nu i efterhand kan man konstatera att om det fanns någon krisberedskap från samhällets sida vad gällde varutransporter, så var den inte uppenbar för medborgarna.

I all krisberedskap finns det en kärna som är helt nödvändig, nämligen systematik. Utan ett systematiskt tillvägagångssätt med frekventa uppdateringar, övningar och ett synligt intresse för frågan från berörda parter, försvinner fokus och beredskapen försvagas. Det är ett uppenbart förbättringsområde för både försvarsmakten och det privata näringslivet.

Publicerad 2019-05-23 09:18:40

Sök här!

Köpa ny transportbil?

trasnportbilsguiden 2018

Transportbilsguiden 2018

Med alla transportbilar
upp till 3,5 ton

Pris 60:-

Beställ den här.